söndag 15 november 2009

Jag kanske skriver för mycket om personer jag saknar.

"So it ended , Darling you´re not crying ,
You´re still wating for me to comeback.
" glöm och dröm
.


Jag vet inte varför jag får fram känslan
orden , leendet , lukten , stilen.
Jag trodde du inte va värdig mig ,
du va värdig mig, efter att jag hade slängt orden och dig bakom dörren av helvetet , bland resten , " jag vet att det låter sjukt .
men det är så jävla många som är lik dig .
Du kom tillbaka senare, jag trodde att du kunde ha ändrat på dig , att allting
va förändrat , men allt va sig likt .
Känslan finns alltid , jag tyckte det va synd att du inte förändrade dig, att
vi slängde allt bakom dörren , att allt blir nu en saknad , som ingen av oss saknar mera, utan vi hatar varandra .
minsta lilla detalj .
Du va min dröm
Jag kanske gjorde rätt, att inte ge dig flera chanser, eller inte.
jag kan aldrig veta .
Jag vill så gärna tro på att du är annorlunda, jag vågar inte ta chansen
stoltheten kryper upp , Jag har insett att du är en i mängden , du gör allt för att synas även om det sårar mig som djupast , " du gör vad som krävs , även om det sårar mig ".
Jag hittar inga ord,Jag hittar inget förtroende .
jag tog allt förgivet, " du och jag , det slutade i totala kaosen ,
like a gun to my world .

Du va min ensamhet när jag rasande samman
och inget kan ta det ifrån mig.
ingen i hela världen